Upphovsrätt bygger på idén att den som skapat något med en viss verkshöjd ska ha rätten att bestämma hur det ska användas. Det kan handla både om en ekonomisk rätt och en ideell rätt. Med den ekonomiska rätten har man rätt att till exempel sprida, trycka eller framföra verket och få betalt för det. Den ideella rätten innebär att den som är upphovsperson ska omnämnas som den som står bakom verket. Den innebär också att verket inte ska användas på ett sätt eller i ett sammanhang så att upphovspersonens goda rykte kan förstöras. Bryter någon mot upphovsrätten är det möjligt för upphovspersonen att få skadestånd. Det finns undantag som gör att upphovsrätten inte gäller, det vanligaste exemplet är citaträtten. Den innebär att någon har rätt att citera en kortare del av ett verk.
Upphovsrätten är en balansgång mellan att den som är upphovsperson ska ha rätt att få ersättning för sitt arbete och att den som vill utnyttja verken ska ha möjlighet till det, som del i eget kreativt skapande eller för konsumtion.
Svenska lagar
I Sverige finns en lag som heter lagen om upphovsrätt, och den kompletteras av upphovsrättsförordningen och den internationella upphovsrättsförordningen. Den lag om upphovsrätt vi har i Sverige har anpassats så att den stämmer överens med olika överenskommelser som finns internationellt. En av de viktigaste är Bernkonventionen som skapades för att skydda litterära och konstnärliga verk. Bernkonventionen antogs 1960 och har uppdaterats flera gånger sedan dess. Den senaste versionen kom 1994.
För den som antingen avsiktligt gör intrång i upphovsrätten eller är grovt oaktsam kan straffet bli böter eller fängelse. Det längsta fängelsestraffet som kan utdömas är på två år. Förutom böter eller fängelse kan domar innefatta stora skadestånd.
Verkshöjd
För att upphovsrätt ska gälla är det normala att verket ska uppnå en viss verkshöjd. Vad som är verkshöjd är inte alltid så lätt att avgöra. Begreppet betyder att det måste finnas något speciellt med verket, en originalitet som gör det till ett konstverk. Med material som skapats eller spridits online verkar det vara ännu svårare än annars att avgöra vad som är verkshöjd, eller att hävda att en sån måste finnas. Ett exempel är att Kent Ekeroth fick rätt mot SVT efter att SVT publicerat delar av hans film som visar hur sverigedemokrater gick runt med järnrör. På liknande sätt har det funnits processer där kändisars semesterbilder använts av nyhetsmedier, utan att de skaffat sig tillåtelse först. Att bedöma det som att semesterbilder eller en skakig mobilfilm har en konstnärlig verkshöjd framstår som märkligt. Istället är en rimligare tolkning att kravet om verkshöjd inte är lika aktuellt när det handlar om digitalt material, utan att det online snarare handlar om att varje person ska ha rätt till sitt material, oavsett om det har någon verkshöjd.